At A Glance
Author	mrblonde
Contact	mrblonde@bme.anon
When	Six months ago
Artist	Måns
Studio	Barbarella
Location	Göteborg

Jag har den senaste tiden (de senaste åren) upptäckt att jag blivit mycket mer intresserad av piercing, och vill ha fler och fler, och det har nu gått så långt att jag knappt orkar vänta på att en läker sig innan jag vill ta nästa.
Jag hade planerat att då min industrial i höger öra läkt bra nog för mig att kunna sova på höger sida igen, då skulle jag pierca om tragus i vänster öra. Trots att tre månader har passerat vill jag gärna inte sova på höger sida, så jag väntar med tragus.
När en vän sa att hon skulle pierca sig (av en händelse i tragus) och frågade om jag ville med och titta, beslöt jag mig att följa med, och ta i ena bröstvårtan så länge.

Vi piercade oss på Barbarella i Göteborg, Måns piercade oss båda. Och jag har inte nog med lovord att kräkas upp över dem. Det här var första gången jag piercade mig på studion på Kungsgatan, och jag fick ett väldigt professionellt intryck av studion och de som jobbar där. Måns var den enda jag pratade med, och det märktes då han svarade att... han kan sin hockey.

I alla fall. Vi kom dit några minuter för tidigt, och fick medan vi väntade slå oss ner i en soffa, läsa skötselråd, och fylla i en hälsodeklaration. Vi gick båda in samtidigt i ett av rummen, som var rent, glänsande, och påminde (som sig bör) om en doktorsmottagning.
Måns var väldigt noga med hygienen hela tiden; han bytte hanskar ett par gånger under proceduren. Han märkte inte ut vart han skulle sticka med en penna, utan han lade en liten klick färg på ett papper, i vilken han sedan doppade en tandpetare och märkte ut med. Han flyttade en prick, flyttade den andra, så, det ser bra ut.
Jag har små bröstvårtor, som inte står ut så mycket, och han satte prickarna långt in, nära vårtgården, vid "basen", för att smycket ska ha något att sitta i. Jag stod upp, med armarna rakt ner, och tittade rakt fram, då han märkte ut. Det för att om man vrider på huvudet eller lyfter armarna, påverkas ju även bröstet, och placeringen kan då bli knas.
Jag har piercat mig ett antal gånger tidigare, men jag var ändå sådär skönt pirr-i-magen-nervös och svajade lite lätt där jag stod. Det tyckte jag om.
Efter att han märkt ut, lade jag mig på rygg på en brits. Han klämde fast bröstvårtan med en tång (vet fortfarande inte något svenskt ord för en forceps. Hjälp.), satte ett gummiband runt käftarna, så att den skulle sitta kvar, och refererade hela tiden vad han gjorde, för allt jag såg var ventilationstrummor i taket. Han fortsatte referera, och så stack det till, och där var det klart.
Det är svårt att säga, eftersom det känns så annorlunda att pierca i bröstvårtan och brosket i örat, men det är fullt möjligt att den här var den piercing som gjorde ondast hittills.
Måns gick och hämtade smycket (en hästsko-barbell, för stor, för att hålet ska vara mer rakt, så jag utan problem kan sätta i barbells sedan om jag så önskar), och jag passade på att titta på nålen som satt kvar. Såg mysko ut.
Jag har aldrig tyckt att själva sticket är så farligt, utan det är när nålen dras ut och smycket förs i som det gör mest ont. Det brukar också vara det som tar längst tid. Likadant var det nu.

Näste man till rakning, min vän, som enligt i stort sett samma procedur fick en nål körd igenom flärpen i vänster öra (vars syfte, enligt uppgift från henne, är att skydda från flugor då man cyklar, vilket jag tycker låter som att det kan stämma).
Vi gick ut till kassorna, betalade, och jag köpte mig ett extrasmycke till labreten. Klart, alla nöjda och glada. Dyrt, men det var det värt.

Så här dagen efter märks naturligt nog inte så stor skillnad från igår, och öm är den, vilket inte heller är så konstigt, då det ju ändå är ett sår med ett främmande objekt i jag har i bröstvårtan. Men den mår åtminstone lite bättre än igår, vilket ju är ett gott tecken.
Det här, har jag redan märkt, kommer bli den piercing som under läkningen får mest stryk. Jag är inte den som tycker om att cruisa runt i bar överkropp, speciellt inte under den här årstiden, inte ens hemma, så tröjor har jag på mig hela tiden, vilka då och då fastnar i smycket. Speciellt då de ska tas på eller av. Inget "allvarligt", men svider gör det.

Trots att den är lite svullen, och läksmycket inte något som passar min tutte, tycker jag ändå det ser bra ut. Jag har aldrig tyckt om min överkropp direkt, och speciellt inte brösten; jag har tyckt att jag har fula bröstvårtor. Men nu så är jag är riktigt nöjd; mer nöjd med min kropp, och glad att jag gjorde det, fast jag inte funderade över det särskilt många dagar innan det blev av.

¤

"I have no ending for this, so I'll take a small bow."