En solig förmiddag åkte jag och min polare från vår hemstad norrköping, till huvudstaden Stockholm för att träffa ett gäng vänner och spendera en helg och träna lite Le parkour som vi gör ibland. När vi kom fram hälsade vi, tog våra grejer och satte oss på tunnelbanan och snackade runt som vanligt och kom så småningom in på ämnet piercingar. Killen vi skulle bo hos är själv en rätt piercad och tatuerad kille med erfarenhet inom området och han gick för tillfället som piercarlärling på en studio i Stockholm. East street. Redan då förstod jag att jag borde utnyttja tillfället...
At A Glance Author Narcissius Contact ReDirector@hotmail.com When Three months ago Artist Pixie Location Stockholm Vi snackade vidare och han berättade att han hade allt ifrån tänger till handskar, nålar osv. liggandes hemma och det väckte en starkare tanke i mig... Tänk om jag skulle ta och göra mina första piercingar nu när vi ändå är här... Jag funderade länge och väl, övervägde noga... Han hade ju faktiskt bara 8ga nålar hemma (ung. 3.2mm tjocka) och det skulle visst smärta rätt ordentligt och blöda en del, samt att läkningen skulle ta längre tid. Men ju mer tiden gick desto mer adrenalin pumpade min kropp, ju mer kände jag att det var dags att pierca sig. Jag hade ju faktiskt velat pierca mig sedan flera år tillbaka och nu hade jag chansen att förverkliga en av mina drömmar.
Vi gick ut på stan en sväng och gick förbi studion där han gick lärling, jag köpte mig 2 läksmycken i titanium på 2.4mm, 2 ringar. Sedan tog vi en sväng ner till apoteket och inhandlade Corsodyl (muntvätt... som listerine eller tech 2000). Det var bestämt och jag var jätteglad, det pirrade i hela kroppen, det var som julafton!
Senare på kvällen, efter en lyckad stund utomhus med en grill och en bunt korvar gick jag och han in och han började plocka fram saker. Jag måste medge att jag var rätt nervös till en början i och med att alla hade sagt att det borde göra fasligt ont eftersom nålarna var så tjocka... Ungefär dubbelt så tjocka som vanliga nålar man vanligtvis använder brukar vara. "Öppna munnen" så han med en bestämd ton och satte tången om läppen. Jag bad honom att räkna till 3 och sedan köra igenom nålen så att jag visste när sticket skulle komma.
- 3. Sade han och jag andades ut, sen kände jag något vasst mot min underläpp, sedan blev det varmt, det blödde lite och jag hade den första ringen i läppen. Nu blev det lite jobbigt dock, han hade lånat ut sina ball opening och -closure-tänger till en polare så han fick trycka in kulorna i ringen för hand vilket var lite småjobbigt. Men efter någon minuts pillande gick det bra.
Jag tog lite luft, kollade på ringen i spegel och satte mig på stolen igen. Samma procedur igen, han räknade till 3, han tryckte till, men på höger sida var fettvävnaden i läppen något tjockare så det kändes lite mer varpå jag sade; "Aj, det gjorde ondare än den vänstra." och log lite, han pressade i kulan och min snakebite var klar.
Anledningen till varför vi gjorde den hemma hos honom var för att det inte fanns plats på studion just då, alla tider var fullbokade.
Det svullnade upp rätt bra första natten men det gick ner de följande dagarna. Dock, dagen efter då vi skulle äta lunch med de andra vi tränade med märkte jag att hamburgare inte riktigt var något att rekommendera i och med att jag hade svårt att placera läppen mot någon hård yta eftersom att piercingarna kom i vägen och det gjorde rätt ont, så jag beställde en jävla massa pommes frites och 2 stora milkshakes och satt o njöt medan de andra runt omkring skrattade åt min ytterst hälsosamma lunch. Jag har aldrig haft några komplikationer med dem alls och nu, 2.5 månader senare, är de vackert läkta och ser riktigt fina ut. Jag var väldigt noggrann med skötseln, använde mig av munskölj och saltlösning när jag skulle och tog det väldigt lugnt med allt annat. Nu har jag dock bytt till 2 vanliga labret studs på 2.4mm, men det för att min mor inte gillade ringarna.
Jag funderar dock på att töja dem lite. Har fått ett erbjudande om 2 labretter på 3.2mm så det verkar som om det blir så. Dessutom har jag upptäckt ett beroende jag tror att jag delar med rätt många, nämligen ett beroende för att pierca mig ännu mer. Jag kommer på mig själv med att titta på BME och andra webshops i timmar och bara fantisera, detta lär sluta i många fler historier här och bilder, samt en hel radda med piercing-tillskott! Håller för tillfället på att spara ihop pengar till en outer conch som ska töjas den med.
Hoppas att min historia kan tillföra någonting.
Fred
//David