Jag hade tjatat på mamma i år och dar om att jag ville pierca tungan, men hon sa alltid nej med argument som "Det är onödigt", "Det är dyrt." och "Det blir infekterat.", så jag hade mer eller mindre gett upp hoppet om att få göra det innan jag fyllde arton. Visserligen kan man ju pierca sig som minderårig utan föräldrars tillstånd, men det skulle inte kännas bra. Om något skulle hända så ville jag ändå ha mammas stöd. En dag kände jag mig bara på allmänt drygt humör och började tjata om piercingen mest för att jävlas, och då märkte jag att mamma hade börjat vika sig litegrann, så jag fortsatte tjata och innan dagen var slut så hade hon gett sitt medgivande. Det fanns inte en tanke på att ens fråga min pappa om jag fick, för han skulle bli oxtokig, så mamma och jag beslöt att inte berätta något för honom, och inte visa piercingen för honom alls. Villkoret för att jag skulle få göra det var att jag betalade det själv, så jag var tvungen att vänta i några dagar tills mitt barnbidrag kom. Det skulle komma på en fredag, men då tyckte jag inte att det var så smart att göra piercingen, eftersom det då var helg direkt efter, och helger innebär att jag mest sitter hemma tillsammans med pappa, och om jag då inte kunde äta eller tala så skulle han ju märka det, så jag beslöt att göra piercingen på kommande tisdag, eftersom jag då kunde hålla mig undan hemifrån på kvällarna ända tills fredag, och då skulle väl den värsta svullnaden förmodligen ha hunnit gå ner? I väntan på att tisdagen skulle komma läste jag otaliga upplevelseberättelser om tungpiercingar på bmezine.com och insåg att de flesta skrev att det inte gör särskilt ont. Jag talade även med min bästa väns syster, vars tunga är piercad, och med en annan vän, Jonas, som också har en stav genom tungan, och resultatet var entydigt: det gör inte ont!
At A Glance Author Maria Contact Maria@bme.anon When Six months ago Artist M.Wiman Studio Needledemon Location Örebro
Jag kunde ändå inte låta bli att vara nervös, eftersom jag är rädd för både smärta och nålar, och detta var ju just ändå det en piercing handlade om. Dagarna innan det var dags skrev jag en fråga i NeedleDemons gästbok på deras hemsida, om man kunde få bedövning när man piercade tungan hos dom, och jag fick svaret att ja man kunde få en mild spraybedövning, men att de knappast skulle behövas.. Att pierca mig på NeedleDemon var ett ganska självklart val, eftersom jag visste att dom var proffessionella där, och alla som jag känner som hade varit där innan mig sa att dom var bra.
Jag och en klasskompis som skulle följa med mig tog ledigt från skolan på tisdagseftermiddagen för att åka de nio milen till Örebro och NeedleDemon. På tisdagsmorgonen när jag vaknade var jag rejält nervös och kunde knappt äta någon frukost alls innan jag gick till skolan. De två lektionerna jag var tvungen att delta på innan vi skulle åka satt jag som på nålar och kunde inte koncentrera mig ett dugg. Magen kändes som en centrifugerande tvättmaskin och huvudet snurrade. När det var dags för matrast tvingade jag mig själv att äta lite av skolans pastasallad, eftersom jag visste att man ska äta innan man gör en tungpiercing så att risken för yrsel och svimning minskar, och för att man inte kan äta efteråt, men jag fick bara i mig några tuggor. Efter lunchen gick jag och borstade tänderna och innan vi gick till bussen fick jag lyckoönskningar av alla mina vänner och sa hejdå. På vägen till busstationen la jag av en riktigt snygg kommentar mitt i all min nervositet. "Fan Linda det här är ju läskigare än att åka balder.. Fast det har jag aldrig gjort" Linda skrattade åt mig ock tyckte att jag var lite dum.. Sen var vi tvugna att sitta på busstationen och vänta i en kvart innan bussen kom. Riktigt plågsam väntan vill jag säga.
Bussresan tog nästan två timmar, och det var de längsta två timmarna i mitt liv, jag var så himla nervös så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Linda och jag pratade de första milen men sen var både hon och jag tysta resten av vägen. När bussen var framme i Örebro gick vi av, och nu återstod bara att hitta piercingstudion och get over with it. Jag hade gått förbi Needle Demon några gånger förut, men jag mindes inte riktigt var det låg. Men att hitta dit blev inget problem, vi kom rätt på en gång. Jag tyckte hela tiden på vägen dit att Linda gick för fort, jag ville inte komma fram dit eftersom jag var så nervös. Men såsmångingom fick vi syn på piercingstudion iallafall. Jag trodde jag skulle dö. Vädret var vackert och det satt två personer på trappan vid ingången och njöt av solen. Dessa två personer visade sig vara piercaren, och en tatuerare. "Kom Linda, vi går förbi en gång först innan vi går in.", sa jag till Linda när vi började närma oss. "Nejfan Maria skärp dig nu.", sa Linda bestämt och styrde mig i riktning mot ingången, vilket jag nu är glad för, för om vi inte hade gått in på en gång så hade vi aldrig gått in, jag lovar.
"Hej.", sa jag nervöst till de två männen på trappan.
"Hej, hej", sa de tillbaks medan Linda och jag gick förbi dom och vidare in i studion.
"Det är nog kunder till dig.", sa den ena av männen på trappen.
"Japp, det är det nog", sa den andre och följde efter mig och Linda in.
"Ehhmm..Jag vill pierca min tunga.." Sa jag till honom och lät stadigare på rösten än vad jag trodde jag skulle klara att göra.
"Och jag vill pierca din tunga", svarade han käckt, men jag var så nervös så jag klarade inte ens att le åt det.
"Kom med ner här", sa han, och jag och Linda följde efter ner för en trappa, och in i ett rum som såg ut ungefär som ett undersökningsrum på ett sjukhus. En brist, en stol, ett skrivbord, en stark lampa, vita väggar och ett bord med hjul.
Det var någonstans i det skedet som min hjärna slutade fungera.
Jag berättade stammande om att jag hade skrivit till deras hemsida och att han hade svarat att man kunde få lite bedövning. Han log emot mig och tog fram en liten gul flaska. Han berättade sedan att bedövningen egentligen är till för killar som har problemet att de kommer för tidigt..
"Sätt dig på britsen", bad han mig, och jag gjorde som han sa. Sen gav han mig en plastmugg med blå vätska i, som visade sig heta Listerine och smaka apa, och bad mig att skölja munnen med det i en minut ungefär. Innan jag hällde vätskan i munnen fick jag en flashback från alla upplevelseberättelser jag läst, om att munsköljet inte smakar gott alls, och att det upplevs som det värsta med hela piercingen. Jag hällde vätskan i munnen och fick bekräftat att det inte smakade gott nånstans.. Usch. Undertiden som jag sköljde munnen med Listerinet, småpratade piercaren, Mats, med mig och Linda. Jag lyssnade på vad dom sa, men kunde inte svara eftersom jag sköljde munnen. När han sa "Usch, jag vill inte jobba med det här längre." så fick jag nästan panik, eftersom något säger mig att en piercare som inte trivs med sitt jobb inte är så bra. Men när han fortsatte: "Nej, för alla tycker att jag är en ond människa.. Först tyckte alla att det var lite häftigt sådär, men nu tycker alla att jag är ond.. Men jag är jättesnäll ju.", sa han och log. Puh, tänkte jag. "Nu har det nog gått mer än en minut" sa han och jag fick äntligen spotta ut munsköljet.
"Sen ska vi få henne att ta ett hål i örat också.." sa jag till Mats och nickade mot Linda.
"Jaså. Jaha, du ska ta hål i örat sen." sa han till Linda som skruvade på sig. Under tiden hade han tagit fram alla saker som behövdes till min tunga. Jag sneglade försiktigt ner på brickan för att kontrollera att nålen kom ur en steril engångsförpackning, vilket jag hört att man skulle vara noga med att kolla. Mycket riktigt låg en förpackning på bordet oach jag kunde se nålens konturer genom det omslutande emballaget. Sen vände jag snabbt bort blicken från bordet och frågade: "Är det okej om man bludar, för jag vill inte se nålen."
"Javisst, du får göra precis som du vill." svarade han och sa sedan åt mig att jag skulle lägga mig ner, vilket jag gjorde. Jag stängde ögonen och han bad mig att sträcka ut tungan. Sedan gjorde han prickar med en lila penna, var han skulle sticka igenom nålen. Sedan tog han en droppe bedövning från den gula flaskan på en bit papper och duttade på min tunga. Jag blev rädd och tänkte att det där lilla kunde väl inte vara tillräckligt för att bedöva. Han höll i min tunga med en tång, och precis innan han skulle sticka igenom nålen trodde jag verkligen att nu dör jag. Men det gjorde jag inte. :) Jag kände att nålen gick genom tungan, men särskilt ont gjorde det inte. Kändes mest konstigt.
När jag hade betalat och gått ut från studion var jag lättad och glad. Och skrattade som en idiot. Jag och Linda gick till Mc Donalds och bad om is innan vi tog bussen hem igen. De två närmsta dagarna hade jag lite svårt att äta, men det gick över.
Nu, snart sju månader senare så älskar jag min tungpiercing. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde den, och den är en del av mig :)